Känslorna är de mest levande krafterna i oss ....

En känsla är som ett barn,
som lever och gråter och skrattar i oss,
som känner hunger och vill vinna
uppmärksamhet.
När någon alltför ofta säger till sin känsla:
Håll dig lugn,
jag har inte tid med dig,
då sitter barnet i hans inre en dag
bortglömt i ett hörn och sörjer,
det blir sjukt och tynar bort.

Med känslor bör man umgås
som man umgås med ett barn.
Man tar hand om det vänligt och
uppmärksamt.
Man lyssnar på dess gråt,
man lider med det när det lider.
För känslorna

är de mest levande krafterna i oss
och inga andra krafter
frambringar något lika levande.

Ett barn har också önskningar
som är berättigade, goda, trevliga,
men som inte går att uppfylla.
Då tar vi upp det på armen
och sörjer tillsammans med det.

Men vi sänder inte bort det.
Ett barn kan förstå
att det inte kan få allt.
Men älska det måste man,
ge det mod och glädje,
och möjligheter att pröva sina egna krafter.
(Jörg Zink)

Hjäääälp!

Jag känner...känslor!!!??

Men..hur fort vi än försöker springa ifrån våra känslor
springen känslorna precis lika fort efter.
En dag orkar vi inte längre hålla samma tempo
orkar vi inte längre...
springa ifrån oss själva.

Humlina