känslor av alla de slag ...de kommer och de går

Både min kropp och mina känslor fick jag som gåva och det är lika meningslöst att fördöma mig själv för att jag känner mig rädd, osäker, självisk eller hämndlysten som det är för mig att bli arg på mig själv över storleken på mina fötter. Jag är inte ansvarig för mina känslor utan för vad jag gör med dem.


Om jag inte accepterar mina brister så kommer jag helt säkert att tvivla på mina förtjänster

"Du borde inte känna på det sättet." Mina känslor uppstår inte enligt logikens lagar. Mitt sinne kan inte veta vad min kropp "borde" känna. Min kropp har sina alldeles egna skäl för att känna som den gör, och när allt kommer omkring kunde den inte ha känt på något annat sätt.

(Hugh Prather ur " Rader till mig själv")